På manifestationen träffade vi bland andra Margareta Ruhl, Helene Sandhu och Ann Thunberg.

-Vi är här för att protestera mot privatiseringarna. Det är ingen valfrihet om inte kommunen driver verksamhet. Många brukare vill ha kommunen. Det berättar Margaretha Ruhl som jobbat som personlig assistent i 13 år.

-Kommunen ger bort gåvor till privata intressen! Det här är verksamhet som kommunen byggt upp under många år. Nu ger man bort dessa konkurrensmöjligheter till privata, säger Ann Thunberg.

- Risken nu med privatiseringarna är att det blir sämre arbetsvillkor. Idag jobbar vi 100 procent men det blir nu osäkrare, säger Helene.

Bilden: Ann Thunberg, Helene Sandhu och Margareta Ruhl.

De berättar också att det är ca 250 fast anställda personliga assistenter i Sundsvall. Sedan finns en hel del vikarier. De berättade också att många inte har något förtroende för de privata bolagen efter alla skandaler.

På torget talade Åsa Selander, ordförande för sektion 15 i Kommunal, vars medlemmar berörs.

- Det är nu klubbat och klart att kommunen ska sälja ut assistentverksamheten, men vi vädjar till kommunpolitikerna att riva upp detta.

Även Peter Nylander från LO höll en apell på torget.

-Vi måste motverka utvecklingen mot otrygga anställningar.

Han talade om behovet av kollektivavtal.

Åsa Selander menar att det har blivit färre heltidsjobb på andra håll i kommunen efter privatiseringar. Varken Peter Nylander eller Åsa Selander var principiellt emot privata företag i branschen. De påpekade att det finns bra privata alternativ också, men att man ska ha valmöjligheten att välja kommunen både som brukare och anställd.

Det var bra att Kommunal gjorde något mot privatiseringarna. Tyvärr hade de inte satsat på att mobilisera alla medlemmar eller andra sundsvallsbor. Bara något tiotal deltog. Många kände inte till aktionen. När vi varit ute och diskuterat privatiseringarna har vi märkt en stor irritation över privatiseringspolitiken. Det gäller inte bara personliga assistenter utan även hemtjänst och äldreboenden. Många är förbannade över att kommunen driver detta trots alla skandaler med Carema och övriga bolag. Caremaskandalerna är trots allt bara toppen på ett isberg. Att privata bolag kan göra stora vinster på våra skattepengar är också något som upprör.

Ett nästa steg för protesteran behöver vara att dra ut alla medlemmar och engagerade sundsvallsbor i stora manifestationer. Frågan har stor sprängkraft! . Kommunal borde också ta ställning emot alla privatiseringar.

Vi i RS står för ett klart nej till privatiseringarna. Vi menar också att de delar som redan privatiserats måste återkommunaliseras. Det behövs en upprustad vård och omsorg utan några privata vinstintressen!

Per Johansson

Migrationsverket fortsätter att utvisa politiskaflyktingar, sjuka och familjer som sedan åratal etablerat sig i Sverige. Som vi skrivit om i samband med protesterna i slutet på förra året så finns flera av dessa upprörande fall här i Sundsvall. Familjen Danielan, som utvisades till Armenien från Ånge, kämpar nu för att kunna komma tillbaka till Sverige. ICA butiken i Ånge har gett mamman i familjen en anställning. Nu försökar man ordna pass och efter det ska en ansökan om arbetstillstånd lämnas in. Skulle arbetstillståndet beviljas kan de återvända till Sverige. Passen beräknas vara klara i mitten på januari och sedan ska gruppen ”Save the Danielans” lämna in ansökan till Migrationsverket.

Tillsammans med kampen för familjen Danielans hölls också protester innan årsskiftet för Sundsvallsfamiljen El Koreh som hotats av utvisning till Libanon. Men trots en stor kampanj så fick inte syskonens klasskompisar på södermalmsskolan den julklapp de hade hoppats på. I början på januari kom beskedet från Migrationsverket att utvisningen ska verkställas.

/logger/logger?type=SOCIALNETWORK_SHARE&site=www.st.nu&network=+&a=1.4257813 /logger/logger?type=SOCIALNETWORK_SHARE&site=www.st.nu&network=+&a=1.4257813Ett annat uppmärksammat fall här i Sundsvall Afshar Khan och hans fru Ruksana Khan. Familjen tvingades fly för att Afshar förföljdes på grund av politisk verksamhet. Han var sjuk redan då men det hans sjukdom har ytterligare försämrats. Afshar lider av en lungsjukdom och här i Sundsvall har man kunnat se honom kämpa runt dem den syrgastub han är tvungen ha tillgång till dygnet runt. Ruksanas dotter och hennes barn bor i Stockholm och de har uppehållstillstånd. Ett läkarintyg förklarade att Afshar löpte stor risk att dö om han utvisades. Med detta som argument ansökte familjens advokat om inhibition av utvisningsbeslutet. Lagom till Jul kom Migrationsverkets avslag och nu riskerar Afshar att både bli fängslad för politisk verksamhet och dö av sin sjukdom.

– Läkarvården finns inte i Bangladesh och om jag inte får vård kommer jag att dö, säger Afshar till Sundsvalls Tidning.

När det gäller familjen sundsvallsfamiljen AL Hassan som hotas av utvisning till Syrien väntar man nu på besked inom närmaste tiden. Efter en massiv kampanj tog migrationsverket tillfälligt tillbaka beslutet och skulle återkomma inom ett par månader.

Protesterna mot den inhumana flyktingpolotiken behöver spridas över landet. Det skulle behövas en rörelse om den för de apatiska barnen 2005.

Flera talade på demonstartionen. Bland annat klasskompisar till barnen familjen El Koreh talade och berättade vad de kände inför det som hänt. ”Om det är något vi önskar oss i julklapp är det att famijen får stanna!”Flera uppträdde också och sjöng. Med hänvisning till hur sjuk asylpolitiken är i landet farmförde låten ”Its takes a fool to remain sane” bland annat.

Några röster från deltagarna på demonstrationen:

Sofia Nelhagen:

Sofia bor i Ånge men jobbar som sjuksköterska i Sundsvall. Idag var hon redan i Sundsvall eftersom hon jobbade i helgen och kunde gå ned för att deltaga på sin lunchrast.

-Nåt har brustit. Även om ärendet har gått lagligt till så är det inte bra. Familjen har fått rota sig. Det här är en familj som uppskattats i samhället. De var en del av oss. I Ånge känner man alla.

Det är även sorgligt för familjens vänner att utsätt dem för detta. Det blir en sorg för klasskamraterna med flera när de har skickats iväg. Jag tror och hoppas att det kommer att sluta med att de får komma tillbaka.

Per-Anders Appelgren och Anders Berg:

Per-Anders berättar att han har varit lärare åt den yngste pojken i familjen Danielan och Anders Berg är kompis till äldste barnet Haik.

-Det är bedrövligt hur det gått till! De är integrerade i samhället. Sverige var deras land!

-Det var ett chockbesked för oss. Jag visste inte att de inte hade upphållstillstånd. Jag betraktade honom som vilken elev som helst. Det blev panik i skolan då vi hörde vad som hänt.

-Polisen eller myndigheterna hade inte informerat oss om utvisningen. Vi på skolan har ett ansvar att kolla att skolbarnen kommer till skolan men nu kom inte ett skolbarn och vi hade ingen information.Hur ska vi kunna lära ut respekt och förtroende för myndigheter när skolbarnen ser att migrationsverk och polis beter sig på det här sättet?

-Nu har det i det här fallet varit ”vår familj” i Ånge som fått mycket uppmärksamhet. Men detta handlar inte bara om en familj. Det finns många liknande fall runt om i landet som kanske inte uppmärksammas i media. Det gäller hela systemet med asylpolitiken, inte bara familjen i Ånge. Att fallet tagits upp i riksdagen är jättebra och visar att det inte bara gäller Ånge utan blivit en riksfråga.

-Jag har aldrig sett nåt liknande när det gäller barn och ungdomars engagemang. Vi har talat om detta på skolan och det har gett viktiga lärdomar i Samhällskunskap.

Beatrice Lund:

-Gick hit främst för att vara en medmänniska. Det är ett litet samhälle. Alla känner alla. Det är så sjukt att det kan gå till så här! Det känns bra att gå hit och visa sitt stöd.

Amalia Johanson:

-såklart vill jag visa mitt stöd. Det finns många fall att protestera mot. Sjuka utvisas med mera. Jag försöker ta alla möjligheter till att protestera mot detta.

Emma Morelius och Irene Bylund från Sundsvall:

-Vi har kommit hit för att visa stöd. Man blir berörd av det man läser i tidningen.

-hörde inslag på radio då pojken från mobiltelefon  i Armenien sade att han ”vill hem!”. Det var så man börjar gråta.

Sedan tidigare har borgerliga majoriteten beslutat privatisera hemtjänsten.Även socialdemokraternas ledning i Sundsvall har i höst tagit ställning för en privatisering av hemtjänsten enligt LOV.  Nu har även s  protesterat en del då de anser att blågröna majoriteten går för fort fram. Sossarnas första ställningstagande togs också före Carema-skandalerna och det är troligt att de nu påverkats av opinionen.

Offensiv har talat med Annicka Burman som sitter i socialnämnden från vänsterpartiet. Hon är den enda i nämden som tagit avstånd från privatiseringsplanerna av äldreomsorgen .

-Jag tror inte på marknadslösningar. Det är för viktiga områden för att de ska skötas av marknadskrafter. Grunden i kapitalismen är att tjäna pengar. Jag tycker inte skattepengar ska ned i privata fickor.

Hon berättar också att den blågröna majoriteten går mycket snabbt fram när det gäller privatiseringarna. Det finns många strategiska frågor inför privatiseringen av hemtjänsten att diskutera, till exempel vilka krav man ska ha på företagen. Ska man kräva kollektivavtal, heltidstjänster med mera, Inget av detta är ännu diskuterat men ändå har man bestämt att den 1 oktober 2012 ska LOV vara genomfört i hemtjänsten.

Vi i RS i Sundsvall märker att opinionen mot privatiseringarna vuxit. När vi kampanjar i frågan på stan märker vi att det är en fråga och att många är emot privata vinstintressen i dessa verksamheter. Vi och många andra har debatterat frågan i lokaltidningarna. Socialnämndens ordförande, Else Ammor,  har tillsammans med andra borgerliga kommunpolitiker haft flera debattinlägg för att försvara privatiseringarna.

Förutom privatiseringen av kommunala omsorgen så startas snart ytterligare privata vårdcentraler i Sundsvall. I vår öppnar Hermelinens vårdcentral i Sundsvall enligt tidningen Sundsvall nyheter. I veckan avslöjade också Sundsvalls Nyheter att den ägs av riskkapitalbolaget Capman och deras fond Capman Life Science på skatteparadiset Guernsey. Hermelinen är ett norrbottensbaserat företag som startades i Luleå 1990. 2010 gick riskkapitalbolaget in som ägare och de expanderar nu kraftigt i Sverige med vårdcentraler på en rad orter. Det krävs nu kampinitiativ som ger den kritiska majoriteten en chans att resa motstånd mot en ”Caremasering” av Sundsvalls äldreomsorg.

Nyligen tvingades Migrationsverket ändra sina riktlinjer för utvisningar till Iran, bl a då man nu erkänner att den iranska regimen genom sin ambassad spionerar på sina medborgare och deras politiska aktiviteter i Sverige. Att det nu visar sig att personer anställda av Syriens ambassad befinner sig på Arlanda vid en utvisning och dessutom agerar hotfullt mot Asylrörelsen visar hur den syriska diktaturen arbetar precis som den iranska.

Mattias Bernhardsson på Arlanda när utvisningen av Ali Mansouri stoppades i augusti

En av asylaktivisterna på plats var Rättvisepartiet Socialisternas kommunfullmäktigeledamot Mattias Bernhardsson; han informerade Migrationsdomstolen och jouren på Migrationsverkets förvaltningsprocess om det inträffade med ambassadspersonalen, argumenterade för att detta skulle ses som en ny omständighet och begärde att verkställandet av utvisningen skulle stoppas. I skrivande stund utreder Migrationsverket fortfarande det inträffade och ingen har bekräftat om Fars Mahmud utvisats eller inte.

Fars Mahmud var aktiv den kurdiska Framtidsrörelsen i Syrien – en organsation som regimen förföljer brutalt. Partiets talesman Mashal Tammo blev brutalt mördad av regimens agenter i staden Qamishli den 7 oktober.

Norge beslöt nyligen att stoppa alla utvisningar till Syrien, där regimen dagligen dödar demonstranter, skjuter barn och avrättar politiska fångar. Att Sverige, i motsats till nästan alla andra länder i Europa, fortsätter utvisa till Syrien är en enorm skandal.

Stefan Lundkvist

Baraha och några av hennes kompisar som deltog på demonstrationen.

En vägg av plakat!

Familjen som nu hotas. Från vänster står storasyster Bashra, pappa Hassan, mamma Rania, Baraha, Bashir och framför mamma står lillebror Hussein.

Baraha berättar att hennes pappa kom till Sverige år 2001 och övriga tog sig hit ett år senare. De har bott på några olika orter i Sverige till en
början men har bott i Sundsvall de senaste 6 åren. Yngsta brodern är född i Sverige.

- Syrien är en diktatur, berättar Hassan. Många dödas och ännu fler hamnar i fängelser.

- Jag tror jag kommer att fängslas eller att dödas om jag skickas tillbaka.

- Vi ser hela tiden om ökade förtrycket i Syrien och att våldet ökar. Ändå säger Migrationsverket att läget är ”normalt” i
Syrien berättar Hassan.

Vi i RS menar också att Syrien är en diktatur där statsmakten trappat upp förtrycket under detta år för att stoppa massrörelserna som spritt sig över regionen. Regimens terror har inte kunnat stoppa rörelsen. Trots att demonstranter och de som protesterar vet att de kan vänta att bli dödade, fängslade och torterade har protesterna fortsatt under året. På fredagen, dagen innan demonstrationen, rapporterade media att det var en av de blodigaste dagarna på länge i Syrien med många döda efter att regimens soldater skjutit mot demonstranter. I det läget känns migrationsverkets beslut ännu mer verkligetsfrånvänt.

Den som vill veta mer om vad RS och CWI skriver om Syrien kan läsa en artikel från augusti här: http://www.socialistworld.net/doc/5217

Många av demonstranterna hade med sig egna plakat. Frälsningsarmén hade haft en kväll för plakattillverkning i sin lokal. Helena Andersson från frälsningsarmén berättar att initiativet till demonstrationen kom från Barahas klasskompisar men att hon och frälsningsarmén hjälpte till med att söka polistillstånd mm.

Det var ett jättebra initiativ att demonstrera i lördags. Ett nästa steg skulle kunna vara att gå och marschera med en stor samling protesterande och uppvakta migrationsverket med den namninsamling som nu pågår.