Vredens dagar!

Vredens dagar – en pjäs om Sandö kravallerna, Hungermarschen och Fritz Ståhl.

Jag har just satt mig tillrätta på den fullsatta träläktaren på Nylands hamnplan. Sommarkvällen är skön, vi har en öppen scen och närmast bryggkontakt med Ångermanälven. Vattnet bildar en vacker scen då två roddbåtar närmar sig. Men roddarna är svartklädda och i den ena båten står en kista.

Kyrkklockor hörs. Framför oss på kajkanten möter en sorgklädd familj kistan med sänkta huvuden. Mor har dött men det finns ingen tid för tårar. – Det är som det är säger den luttrade pappan med en djup suck och äldsta pojken, den föräldralöse Sixten, får så lov att lämna småbrukarfamiljen för att söka sig egen försörjning på något av de många sågverken. Det vi dragits in i är öppningsscenen i ”Vredens dagar – en pjäs om Sandökravallerna, Hungermarschen och Fritz Ståhl” på ett manus av Bo R. Holmberg i regi av Iso Porovic.

Foto ovan från Tord Lundgren.
Vi får genom Sixten följa livet för arbetare i Ådalen mellan åren 1907 och 1917. Sixten får börja jobba som knubbpojk på Strömnäs och dela ”lusbod” (arbetarbarack) med andra ”lösingar”. Han träffar bröderna Ståhl och socialdemokratiska ungklubbister som han följer med till Sandö för att köra bort ”Kempes strejkbrytare”. Aktionen avbryts av polis efter stort tumult. Fritz och Henning Ståhl samt Albert Sundin döms till åttaåriga straffarbeten medan militär sätts in för att skydda sågverkspatronens strejkbrytare. 


Sixten klarar sig undan straff och när vi efter en kaffepaus i gröngräset får möta honom igen är året 1917. Han kommer då tillbaka till Ådalen efter några år på sågverk i Sundsvall. Han möter svält hos sina gamla kamrater som vämjas åt ”svartpären och grönpären” (rutten och kartig potatis) från nödhjälpsnämnden. Nöden, desperationen och ilskan mot gulashbaroner som profiterar på matbristen leder till hungermarscher där handlare och bönder matförråd öppnas. 5000 går med i den långa ”Hungermarschen” till Nylands hamnplan där vi nu sitter 100 år senare. 
Finsnickaren, syndikalisten och revolutionären Fritz Ståhl är sedan några år också tillbaka och vi får följa agitationsduellerna mellan honom, vänstersocialdemokraten Ivar Vennerström och redaktören för Nya Norrland Albert Viksten om hur kampen ska föras. Arbetarna i Ådalen är beredda att kämpa för förändring till varje pris och kastas mellan argumenten för en socialistisk revolution som i Ryssland eller reformer inom det rådande systemet. Ståhls linje om att 1 majdemonstrationen i Härnösand ska frita ”Amaltheamannen” Anton Nilsso från fängelset förverkligas inte. Ståhl deltar inte i demonstrationen. Han är i ett utsatt läge där han hotas av ett nytt långt fängelsestraff för sin agitation för fritagning av fånge med våld, och störtande av kungahuset. Han övertalas av Vennerström att fly fältet och får pengar till biljetten. Ståhl häktas och släpps fri efter dom i oktober 1918 då han redan suttit av det utdömda straffet. Pjäsen avslutas med en desillusionerad Fritz:

 – Jag hade ju stödet i Nyland. Det var ju här revolutionen skulle börja. 


Så småningom reser han till Winnipeg, Kanada där han lever som Fred Steel fram till sin död 1963. 
Skildringen av ”Vredens dagar” anno 2017 är en proffsig fullträff på många sätt. Den ger en historisk bakgrund till ådalingarnas erfarenhet av att behöva göra motstånd och kämpa igår som idag. Manuset av Bo R. Holmberg, som själv kommer från ett arbetarhem i Nyland, är noga i detaljer som vävts in i handlingen. Vi ser framför oss sågverksarbetarna, matare, försågare, hjälpsågare, kantare, ribbdragare, ströflickor och knubbpojkar, stabbläggare och splitvedsjäntor.

De historiska händelserna i Ådalen gestaltas initierat med både allvar och humor med plats för mustiga historier från brädgården. Dialogen har en tonträff i replikerna och ett inlevelsefullt spel som bara kan komma från de som vet vad de talar om. Skådespelarna i är i några fall rena amatörer men de flesta kommer från amatörteaterföreningar i Ångermanland. Rollen som Fritz Ståhl spelas av skådespelaren Jens Nilsson. Alla imponerar stort när de blåser liv i sina karaktärer. Historien inramas och drivs framåt av de mystiska tidsresenärerna ”Berätterskorna”.

Scenografin av Mats de Wahl är avskalad, smart och vacker med Ångermanälven i bakgrunden. Missa inte detta! 

”Vredens dagar” spelas på Nylands hamnplan fram till söndag den 9 juli. Jag hoppas även att föreställningen filmas och visas på TV som omväxling till alla buskisföreställningar som repriseras år efter år. 

Stefan Lundqvist

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: